Min Pappa

Som jag skrivit i ett tidigare inlägg, tar livet oväntade turer ibland. I november 2009 fick vi veta att min pappa var sjuk, han hade fått cancer. Prognosen var relativt god, man kunde inte bota honom, men livet skulle fortsätta sades det, i många år till. Men pappa blev bara sämre och sämre, och nästan på dagen 6 månader efter vi fått veta om hans sjukdom tog hans liv slut.

När jag var liten var pappa ofta borta i sitt arbete. Men han fanns ändå alltid där. Pappa tog för vana att alltid skicka små kort till mig och mina syskon, fina kort, ni vet sådana som glänser och glittrar.

Nu när vi har röjt och rensat bland pappas (och för den delen våra) saker i pappas hus har jag hittat mina gamla fina vykort. För att minnas pappa, som den fantastiska, kärleksfulla, envetna och omtänksamma människa han var har jag satt ihop ett litet pyssel.

Idag är det pappas födelsedag, och hans skulle fyllt 65 år i år. Grattis pappa, vi tänker på dig! Och vi hoppas att även stjärnor på himlen kan få äta tårta på sin dag.

Namnhalsband

Nu har jag pysslat lite! Ett halsband, till mig själv, med barnens namn på! Tycker det blev bra, kanske kommer jag att hänga i något mer i kedjan så småningom, men för stunden är jag nöjd!



Närbild på detaljerna:

Virkpaus!

Nu har han kommit, vår lille bäbis! Han höll sig tills det nya året var ett faktum på allvar, den 5e januari var dagen då bäbisen ville komma ut! Ett litet underverk på 54 cm och 4750g! Man skulle ju kunna säga att han var något större än vad nån hade räknat med, hela 5 cm längre än storasyster, och 1,6 kg tyngre!! Tänk att det kan vara sån skillnad!

De virkade vantarna passar inte, han har fingrar som en pianospelare, mössan har jag fått virka en extra kant på för att den skall passa! Tossorna har vi inte provat än och inte heller koftan, men filtarna använder vi flitigt!

Så här bjuder jag på en liten kik på vårt underverk, poserandes i sin bilstol under en av filtarna!